Open and honest

Idag avskyr jag, nej hatar, söndagar.
Viran åkte ifrån mig.
Jag hatar det.
Ibland går det jättebra.
Idag är det bara skit.
Inget känns bra.
Jag mår inte bra.
Vinet kan inte stilla smärtan i bröstet.
Jag har gett upp glaset och flaskan är nu min vän.
Öppet och ärligt.
Jag mår skit.
I morgon är det åter till skolan. Imorgon får jag sysselsätta hjärnan med verklighet. Att ha händerna fulla är det enda som hjälper. Som får mig att släppa det runt omkring.
Nu har jag bara mig. I detta nu. Läser. Surfar. I morgon kommer jag att må bra. Tills jag kommer hem. Det kommer att vara tomt. Tyst. Helt och totalt ödsligt.
Men jag har skolarbete. Jag kan gräva ner mig själv. Helt och hållet. Till dess jag drunknar. Och ingen hör mig ropa på hjälp.
Detta låter mer självdestruktivt än det väl egentligen är.
Men jag avskyr att inte ha min flicka hos mig. Inte se henne, höra henne.
Gråten tränger i halsen. Rösten grötas.
Händerna skakar. Näsan snorar och tårarna svämmar över mina ögon och gör dem för stunden blinda. Allt jag hör är mina egna hjärtslag som pulserar i huvudet.
Men det har varit en mycket bra helg. Får försöka tänka så. Minnas det som just varit. Inte leva i nuet. Det fixar jag inte just nu.
Jag försöker intala mig själv att jag nu är en stor flicka som kan stå på egna ben. Men utan Viran är jag ett vrak. Inte utåt. Aldrig utåt. "Kakan tar livet med en klackspark och fixar allt".
Yeah right.

Varannan söndag hatar jag. Men lika många söndagar älskar jag mer än mycket annat. Varannan söndag får jag hämta hem Elvira till mig. Denna älskade lilla skrotunge som gjort mig till den mest stolta moder i världen får vara min i en hel vecka. För att sedan lämna mig och åka till sin pappa i en hel vecka. Jag avskyr detta faktum. Samtidigt som jag vet att detta är det bästa för henne.

Faaaaaaaaaaaaaan!
Jävla söndag.

(Jag tror att mina grannar avskyr mig väldigt mycket just nu; jag spelar musik på hög volym och sjunger så att jag ylar. Dessutom är det Michael Jackson. Inte för att han nyss dog utan för att jag gillar hans vackra och ibland mycket sorgligt uppriktiga musik (även då han var pedofil).)