Bättre

Som sagt, allt känns bättre idag. Med hjälp från Per.

Inte

Det går inte.
Inte bra.
Vill inte.
Riktig anti-allt-kväll.
Jag vill inte.
Vill inte vara här.
Inte nu.
Inte jag.
Det går inte.

Ibland känns det lättare. Inte idag.

Ibland känner jag att det är lätt som en plätt. Inte nu.
Går inte.
Klumpen i halsen gör ont.

Och det faktum att Per åkte långt innan Elvira idag gör det inte lättare. Visserligen kanske inte sämre heller. Men det blev fel och galet.
De två jag tycker mest om är inte hos mig.
Call me needy. Men så är det. Jag vill, naturligtvis, spendera så mycket tid som möjligt med de två jag tycker mest om. De två jag älskar.


Jag (tror att jag) har bränt upp The SheDevil som bott på mitt fönsterbläck under en lång tid. En spindel som när hon flyttade in var liten och oansenlig men nu växt sig till dubbel storlek och skrämmer skiten ur mig varenda gång jag ser de de två gigantiska framben hon har kika ut från listen hon byggt sitt näste under. Jag fick, genom vinet förstås, mod nog att leta fram en lång pappersremsa att rulla ihop och sätta fyr på för att ödelägga hennes imperium av nät hon byggt upp och samtidigt kremera henne där hon satt och lurpassade på sitt nästa byte.
Nu är hon, förhoppningsvis, borta.
Anledningen till at tjag inte känner mig helt säker är att hon inte trillade ut när jag sköljde med vattenflaskan efteråt för att försäkra mig om att ingen husbrand skulle uppstå. Det var smulor och aska och diverse kremerade myggor som kom ramlandes ned från bläcket, men ingen SheDevil. Lite oroväckande.
We'll see....

Open and honest

Idag avskyr jag, nej hatar, söndagar.
Viran åkte ifrån mig.
Jag hatar det.
Ibland går det jättebra.
Idag är det bara skit.
Inget känns bra.
Jag mår inte bra.
Vinet kan inte stilla smärtan i bröstet.
Jag har gett upp glaset och flaskan är nu min vän.
Öppet och ärligt.
Jag mår skit.
I morgon är det åter till skolan. Imorgon får jag sysselsätta hjärnan med verklighet. Att ha händerna fulla är det enda som hjälper. Som får mig att släppa det runt omkring.
Nu har jag bara mig. I detta nu. Läser. Surfar. I morgon kommer jag att må bra. Tills jag kommer hem. Det kommer att vara tomt. Tyst. Helt och totalt ödsligt.
Men jag har skolarbete. Jag kan gräva ner mig själv. Helt och hållet. Till dess jag drunknar. Och ingen hör mig ropa på hjälp.
Detta låter mer självdestruktivt än det väl egentligen är.
Men jag avskyr att inte ha min flicka hos mig. Inte se henne, höra henne.
Gråten tränger i halsen. Rösten grötas.
Händerna skakar. Näsan snorar och tårarna svämmar över mina ögon och gör dem för stunden blinda. Allt jag hör är mina egna hjärtslag som pulserar i huvudet.
Men det har varit en mycket bra helg. Får försöka tänka så. Minnas det som just varit. Inte leva i nuet. Det fixar jag inte just nu.
Jag försöker intala mig själv att jag nu är en stor flicka som kan stå på egna ben. Men utan Viran är jag ett vrak. Inte utåt. Aldrig utåt. "Kakan tar livet med en klackspark och fixar allt".
Yeah right.

Varannan söndag hatar jag. Men lika många söndagar älskar jag mer än mycket annat. Varannan söndag får jag hämta hem Elvira till mig. Denna älskade lilla skrotunge som gjort mig till den mest stolta moder i världen får vara min i en hel vecka. För att sedan lämna mig och åka till sin pappa i en hel vecka. Jag avskyr detta faktum. Samtidigt som jag vet att detta är det bästa för henne.

Faaaaaaaaaaaaaan!
Jävla söndag.

(Jag tror att mina grannar avskyr mig väldigt mycket just nu; jag spelar musik på hög volym och sjunger så att jag ylar. Dessutom är det Michael Jackson. Inte för att han nyss dog utan för att jag gillar hans vackra och ibland mycket sorgligt uppriktiga musik (även då han var pedofil).)

Tisdag, äntligen kväll

Jag ska snart gå och sova efter en händelserik dag.
Två visningar idag, dels den vanliga som är varje vecka, dels StreetFood-projektet. Till förmiddagens visning hade jag bara halva desserten då min crème brûlée inte hann bli klar (den krävde nästan 5 timmar i ugnen) men resten var bra förutom min blå grädde som var "förskräcklig", haha. Lite mer jobb på upplägg bara. Tilläg, jag är på kallskänken.
StreetFooden var intressant. Jag gjorde lammfärsspett med myntayoghurt, grillad halloumi samt en fräsh sallad med vinägrett. Yummy! Allas rätter var intressanta på sitt sätt men självklart får man favoriter. Kul att se hur alla tänkt och vissa var faktiskt utanför lådan. Najs.

Detta är min näst sista vecka på skolan. Lite lätt panik måste jag erkänna att jag har.
Vecka 28 och 29 är det semesterstängt på skolan och därefter går jag på praktik i fyra veckor. Det känns surrealistiskt nu efter ett år att jag faktiskt snart inte ska gå där mer. Inte stiga upp på morgonen och ta mig ut till Bettorp. Inte ta på mig Lerniakläderna som över natten hängt i mitt orange omklädningsskåp. Gå på morgonsamling efter frukost.
Vad jag istället ska göra är för mig än så länge okänt. Främmande.
Men skönt ändå på ett sätt.

Igår var en katastrofdag. Dagen började med busshaveri på vägen in mot Örebro.
Och dagen avslutades med Elvira som trasslade. Förmodligen för att hon kände av att jag inte var på topp efter en kass dag.
Men jag hann i alla fall hämta ut mina nya glasögon. Så nu går jag runt och känner mig sjösjuk. Dessa är mycket starkare än de förra och kontrasten, innan jag vant mig, gör att avståndsbedömningen krånglar till det och jag har haft huvudvärk hela dagen. Men det är det värt! Jag ser ordentligt nu.

Idag var en mycket bättre dag.
Och den blev bara bättre och bättre. Elvira kom rusande mot mig när jag hämtade henne hos dagmamma och hon utropade "min mamma kommer!" med världens leende. Då mår man bra.
Sen kom Per och då sken resten av min himmel upp.

Nu är klockan mycklet och jag måste sova.
Försöka sova ikapp lite.
Två dagar i rad har jag vaknat på bussen hem av att jag dunkat huvudet i fönsterrutan. Ajaj!

Fredag, tagit kompledigt och tänker gå på Lillmarken med Viran. Hoppas på solsken så klart.

21h09

(Min dator har strejkat, därför kommer tisdagens inlägg idag torsdag.)

Jag är trött.
Visningen gick sådär. En del justeringar. Veckans rätt är Majskyckling med färskpotatiskompott, balsamicoreduktion samt majrovor och belugalinser glaserade i schalottenlöksvinäger.
Jonas har biff så ingen lär beställa min kyckling. Lite trist men ger tid att pyssla med annat också.

Imorgon är det onsdag, då ska jag och Per på dejt.
Längtar och längtar. Ständigt och jämt. Vill inte vara någon annan stans än i hans famn.
Bäst är när Viran också är med, då vi kramas alla tre.
Jag känner mig trygg med Per.

Igår talade jag med Tessan. Ibland kommer saknaden över mig då minnena bubblar fram.
Allt roligt vi gjort. Alla hemligheter vi delat. Ingen som helst tabu. Delat skratt och gråt.
När cykeln hennes vurpade och ställde sig upp och ned (den stod med styret och sadeln, rakt upp och ned, på asfalten), och usch vad rädd jag var när jag såg henne ligga alldeles tvärstilla på mage en bit bort!
Eller när vi satt på mina föräldrars balkong mitt i natten och det kom ett odjur och lät som en hel helikopter. Förmodligen var det bara en nattmal som var ute på turisttur, men alldeles mörkt var det och allt vi hörde var brummandet från vingarna. (eller då vi fick springa in på grund av lukten! Haha!)
Fester, filmkvällar.
Semster, böcker och sol.
Husvagnsboende med Jonny och David.

Anyways, nu blir jag sentimental.

Jag läser en mycket otäck bok. "Äcklig" av Constance Briscoe. En biografi. Jag gråter vid flera tillfällen.
Precis som jag gjort i de senaste böckerna också;

Bröd

Klockan är tjugo minuter i tolv. Kväll. Jag är trött.
Jag väntar på mitt bröd som står i ugnen. Medan jästen smälte så trasslade Elvira lite så jag gick och la mig bredvid henne i sängen, och vi somnade vi båda två. Därav förseningen.
Haft i kallpressad rapsolja, boveteflingor, linfrö, russin, grahamsmjöl och vetemjöl utöver jäst, vatten, salt, och sirap.
Vi får la se. Det är oljan där som jag är mest skeptisk mot, men jag tänkte att jag måste göra mig av med den på något sätt så den inte står och blir gammal. Då jag inte tycker om den, så tar den ju aldrig slut...

Grillbuffé på skolan idag och det gick ju bra. Mina, för längesedan, sönderbrända underarmar gjorde sig påminda i hettan över den glödande kolen i oljefaten men då vi var tvugna att bytas av ganska ofta så gick det kalasbra.
Gott var det i alla fall med fläskkarré, kyckling, majs (och korv för de som gillar sånt). Och jättefin tillbehörsbuffé med bland annat sallader, rotfruktsslaw, hommus, barbequesås, homemade ketchup, svartvinbärsglaze, hallonchutney mfl, tabouleh, ugnsbakad potatis (med örter, olja och ströbröd) och ett jättelikt fruktfat.
Yummy!

Har träffat Per två kvällar denna vecka. Det känns som vi inte setts på en månad. Saknar...

Imorgon ska jag och Elvira göra studiebesök på dagis. Hon ska vara där en vecka i sommar då alla dagmammor har stängt.
Lekplatsen känner hon väl igen, dagiset ligger rakt över gatan från vår lägenhet, vi ser dit från köksfönstret. Det är lokalerna och framförallt personalen jag finner mest intressanta.
Hoppas det går bra nu bara. Ja alltså, jag är, egentligen, inte orolig för Virans skull, hon klarar sig med allt det skinnet hon har på näsan.
Men jag är lite fjantig av mig och tänker alltför mycket "tänk om". Fast jag försöker bättra mig.

Vecka 30 går jag ut på slutpraktik. Var? Det återstår att se.

Nu borde brödet vara klart.
Finns det något så gott (förutom choklad då förstås) som nygräddat bröd av något slag? Som nu, en fortfarande varm brödskiva med smör. Men ÅH! vad jag saknar att kunna dricka ett rent glas mjölk just då!

Maräng är dum!

Fotomodell. Hundvakt. Fågelkvitter.

Jag har sovit hemma hos mina föräldrar i natt, i mitt gamla flickrum. Slocknade som en klubbad igår kväll och vaknade av systers alarm tidigt som tusan imorse. Men jag hann somna om innan hon lämnade rummet.
Jag är hundvakt då mamma och Elin är på hästtävling och pappa och Richard är på Elmia (tror jag).
Nu sitter jag och slösurfar efter att ha hämtat ved, tänt upp i pannan (för att få någon som helst värme och varmvatten), vattnat (fyllt upp karet i hagen med vatten) korna och busat med lilla Xena, en liten vit älghundsvalp. Hon ser ut som en liten grisakulting med knorr på svansen.

Mina höfter värker väldigt mycket idag.
Dessa har jag haft problem med i några år. Mest besvär är det när jag har gått mycket i kall väderlek. Inget att göra åt, bara försöka ta det lite lugnare.
Ändå tycker jag inte att vi gick mycket alls igår uppe i Stockholm. Det var mest massa väntan.

Jag, mamma och Maräng var fotomodeller för en dag. Det var otroligt roligt!
Vi fick ha med tre ombyten var, vi blev sminkade och stylade i håret.
Sen fick vi posera och kränga armarna nästan ut och in för att få rätt vinkel på axlarna, hah!
Det var verkligen en dag som skapade minnen för livet med alla vackra bilder.
Innan vi skulle åka tillbaka hem med bussen igår ville vi käka lite mat. Men vad??
Det finns ju flera restauranger i varje kvarter, alla med varierande menyer och framförallt priser. Vi hamnade till slut på "La Rose". Ett ganska mysigt ställe, murriga färger och krossat rött sammet på stolarna. Jag åt en mycket god linssoppa.

Det känns som om det är söndag idag, bara för att jag var ledig igår. Så när jag kommer på mig själv att det faktiskt bara är lördag och fortfarande en hel dag kvar innan jag får hämta Elvira känns det nästan mer tomt än innan.
Och Per är fortfarande på Sweden Rock.

Fågelkvitter är det enda som hörs utifrån. En ljuvlig skillnad mot gårdagens oljud. Det var studenter som åkte runt på släp i många, många timmar. Suck.

Äntligen internet

Internet har varit dött här på skolan i en veckas tid.
Idag fungerar det äntligen igen.
Så idag har jag kunnat skriva ut papper som skall fyllas i och sändas till försäkringskassan. Dock är det så att jag inte har alla datum och andra uppgifter i huvudet så jag kan inte få någon stämpel idag. Och i morgon är jag inte här.
Imorgon ska jag, Maräng och mamma till Stockholm på äventyr.

Hädanefter har jag komp varje morgon. jag har så många timmar kvar att ta ut så varför inte få lite sovmorgon? Dessutom är vi så jättemånga i köket att det inte finns något att göra vid frukost. En timme extra på morgonen gör mycket. Åtminstone för psyket.

Veckans rätt: Cordon Bleu med ugnsbakad klyftpotatis och rödvinssås. Inte dumt alls!

Ett år

Idag har jag bott i min lägenhet i exakt ett år.
Lovely!

Per är på Sweden Rock.
Jag är bara lite avundsjuk.