Inte

Det går inte.
Inte bra.
Vill inte.
Riktig anti-allt-kväll.
Jag vill inte.
Vill inte vara här.
Inte nu.
Inte jag.
Det går inte.

Ibland känns det lättare. Inte idag.

Ibland känner jag att det är lätt som en plätt. Inte nu.
Går inte.
Klumpen i halsen gör ont.

Och det faktum att Per åkte långt innan Elvira idag gör det inte lättare. Visserligen kanske inte sämre heller. Men det blev fel och galet.
De två jag tycker mest om är inte hos mig.
Call me needy. Men så är det. Jag vill, naturligtvis, spendera så mycket tid som möjligt med de två jag tycker mest om. De två jag älskar.


Jag (tror att jag) har bränt upp The SheDevil som bott på mitt fönsterbläck under en lång tid. En spindel som när hon flyttade in var liten och oansenlig men nu växt sig till dubbel storlek och skrämmer skiten ur mig varenda gång jag ser de de två gigantiska framben hon har kika ut från listen hon byggt sitt näste under. Jag fick, genom vinet förstås, mod nog att leta fram en lång pappersremsa att rulla ihop och sätta fyr på för att ödelägga hennes imperium av nät hon byggt upp och samtidigt kremera henne där hon satt och lurpassade på sitt nästa byte.
Nu är hon, förhoppningsvis, borta.
Anledningen till at tjag inte känner mig helt säker är att hon inte trillade ut när jag sköljde med vattenflaskan efteråt för att försäkra mig om att ingen husbrand skulle uppstå. Det var smulor och aska och diverse kremerade myggor som kom ramlandes ned från bläcket, men ingen SheDevil. Lite oroväckande.
We'll see....