Sjuklingvecka (Inget för kräsmagade)

I måndags hade jag feber, vaknade alldeles svettig och mådde skit. Gick iväg och lämnade Elvira hos dagmamman och återvände hem för att sova medan Elvira fick leka och ha roligt med sina kompisar. När jag hämtade henne snöade det fortfarande och alla barnen tyckte att jag såg ut som en snögubbe.
På tisdagen mådde jag fortfarande inte helt bra, så jag tänkte göra som föregående dag men när vi precis fått på alla ytterkläder och jag skulle låsa upp dörren gjorde Elvira helt om och tittade på mig med panik i ögonen och en mycket besvärad min. Hon böjde sig framåt och satt händerna på knäna, öppnade munnen och pytsade ut små fluffiga högar med slemmigt kräk på golvet. Snabbt som tusan in i duschen för att låta henne få ur sig det sista och sen var det bara att ringa och sjukanmäla henne.
Efter ett par timmar var Elvira hungrig, inte undra på eftersom hon var helt tom i magen, så hon åt en banan. Den kom dock upp, ungefär lika snabbt som den landat i magen, på sina kläder och i min säng. In i duschen. Sen blev det film för hela slanten.
Igår också. Även då hon inte kräktes mer än det på morgonen så var vi hemma för smittoriskens skull.
Idag pallrade vi oss dock iväg. Jag lämnade Elvira vid sex imorse (efter den smärre chocken jag fick av "till salu"-skylten hos Hr.K), satte mig på bussen, slog av ljudet på mobilen, slog igång min musikmaskin, allt i vanligt ordning, men av en ren slump tittade jag till på telefonen (det brukar jag inte göra) när vi var i Lanna. Såg att dagmamman ringt och givetvis var något på tok! Elvira hade bajsat så illa att det kommit överallt. Jag slängde mig på stoppknappen och kastade mig av bussen vid första bästa hållplats.
Utan minsta aning om när nästa buss tillbaka till Fjugesta skulle komma så var det bara att knalla och gå till dess att jag hittade en hållplatsskylt med en tidtabell. Efter en rask promenad på tio minuter fann jag att det var en halvtimme kvar.
Med absolut noll lust att stå på samma ställe och trampa och frysa rumpan av mig började jag gå hemåt, så när det väl var dags för bussen att komma hade jag tagit mig i alla fall några kilometer närmare hemmet, i blåsvädret. Riktigt uppfriskande.
Elviran var pigg som sjutton när jag kom för att hämta henne men just inget trassel med att få på henne overallen som det annars brukar kunna vara. Att hon ville gå längs med vagnen är heller inget ovanligt. Att hon bara 20 meter senare ville åka i vangen, var dock något ganska nytt, men det var bra, för då upptäckte jag att vi glömt hennes "dodo". Vända tillbaka, in och hämta, sen äntligen hem.
Många blöjbyten har det blivit idag och Viran mår inte alls bra. Hon vill varken äta eller dricka. Förutom en MER Päron och lite puffat ris. Men alla MER är slut och jag vill inte släpa med henne ned till affären.

Elvira har nyss vaknat efter middagsvilan, så kvällen kan bli trasslig, som föregående kvällar. Men det får det vara värt. Hon behöver all vila hon kan få.


Jag är skapligt less på att vara hemma nu. Dammsugit överallt, till och med elementen. Dammtorkat i fönster.
Häromdagen möblerade vi om i Virans rum, tog bort spjälsängen oich flyttade på tältet. Gissa om rummet ser mycket större ut nu. Och Elviran verkar faktiskt nöjd.
Ska få upp en bokhylla och en vägglampa, lite tavlor och nån plansch. Sen har hon ett fint rum.


Nu väntar vi bara på att klockan ska gå. Elvira är för slö för att orka leka. Så nu blir det My Little Pony. Igen. Jag kan alla de filmerna utan och innan nu tror jag. Fast denna vecka har hon faktiskt växlat med Nicke Nyfiken och några Astrid Lindgren-matinéer.