Det här hittade jag i en av mina andra bloggar, skriven i höstas:
"Allas olika gångstil.
Skrämde en arbetskamrat igår då denne inte hörde då jag kom gåendes bakom.
En går med snabba, korta steg och knarrande sulor, en annan lufsande med klacken slafsigt slåendes i marken för var steg, andra lugnt med sviktande sulor, korta steg, långa steg, högljudda, ljudlösa, spöklika.
En man med cykel har ena byxbenet uppvikt.
Ett par med en liten busig pojke i vagn.
Hunden på trottoaren ser intresserat på min påse jag bär i handen, luktar det från min matlåda månntro?
Mannen nickar med huvudet, svårt hålla ögonen öppna, sömnen griper efter honom med sina långa, varma armar.
Ett förälskat par. Båda är som uppslukade av varandra. Rutig kofta har flickan med långt, mörkt hår i sned tofs. Den andra flickan är punkrockig i orange kängor med kort, busigt hår och piercing i näsan. De är vackra. Är det kärleken som gör dem vackra? "
Vet egentligen inte varför jag ville ha med den här, men well, nån tanke hade jag säkert.
Nu blir det snarklådan, bon nuit tout le monde!
torsdag 12 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar