Myror i huvudet

Ack en sådan dag.
Inte en beställning. Trist. men nog så mycket att göra ändå. Mise en place för mina två rätter, och provlaga upp kycklingen, med tillbehör, inför lördag. Rörigt och stressigt (inte så mycket jag som var stressad, utan Daniel och alla på storhushåll, så det var ingen ordning alls).
Att jag kom i säng på tok för sent i går kväll underlättade inte. (Fastnade framför den jävla TVapparaten, förstår inte varför jag ens slår på den om kvällarna när jag inte är särskilt intresserad!)
Vid lunch kändes det som om jag hade en hel myrarmé i huvudet, för jag glömde bort att dricka vatten och hann inte ta halv tio-rasten. Huvudvärken har nu börjat ge sig, tuggat i mig en apelsin och slurkat i mig lite mineralvatten.


Hårfärgen blev inte bra. Den väldigt knalligt röda färgen på paketet blev i mitt hår nån dassig orange koppar.
Jag ser nu ut lite som ett grovborstigt svin med solsting!
Får färga igen.
Slapp i alla fall allergiskt utslag den här gången! Skönt det.


Elvira, Elvira. Idag får jag träffa Elvira!

Hem i skaplig tid, sova fler timmar än vanligt för att vakna, kanske, lite piggare än annars.

Egenstudierna "matsedelsplanering" går trögt. Ingen lust. Vill jobba med mitt slutprov i stället!
Slippa sitta sista veckan innan slutpraktiken med andan i halsen och sen kanske inte hinna klart i alla fall, det skulle kännas jävligt tråkigt. Tycker jag. När jag ändå är medveten om att det tar tid och fått se alltför många skräckexempel här.
Yeah, yeah.


Trött på Hr.K. Jag försöker avveckla. Igen.
Kan man inte vara monogam kan man väl åtminstone vara öppen om det?
Äsch. Jag lägger ner.

MrX har jag ännu inget skrivit om här, tror jag.
Jag finner honom fortfarande mycket intressant, även om jag hör lite skumma rykten om honom.
Men, naiv som jag är, vill jag bli motbevisad innan jag ger mig.
Jag vill inte tro ont om folk.
Att kunna sitta i timtals och diskutera, varvat med skoj och skämt, det gillar jag. Oftast är det ingen som orkar lyssna en längre stund på mig. Inte Hr.K i alla fall.
Men MrX, well, ja vi får se.... Det är inte så att hjärtat börjar bulta vid ögonkontakt, eller pulsen som skenar vid tanken på honom, nepp inte alls, utan jag är nog mest nyfiken.
Man måste ju börja i någon ände.


Den som pulsen däremot började rusa för, verkar jag förlora kontakten med. Trist, men sådant är livet. Det var inte meningen.
Och jag var för feg hela tiden.


Näehepp, skriva lite recept då...